Insändare: "Röstfördelningen förödmjukar hästägare, tränare och uppfödare"

Investeringen är för stor. Hästinköp, träningsavgifter, insatser till unghästlopp, räkningar från veterinär med mera innan man har en starthäst som treåring efter 21-24 månaders träning . Inköp av häst plus minst 300.000 kronor om du har hästen hos en A-tränare. Efter två års träning får ägaren se hästen i tävling och det finns chans till återbetalning. Det finns nästan ingen nyrekrytering av hästägare i Sverige, ingen stor efterfrågan på unghästar som leder till att uppfödare ger upp. 

Utförsbacken är tydlig, tre- fyra procents årlig minskning av hästägare och uppfödare. En annan fördelning av prispengar skulle ändra resultaten. ST har använt en strategi i mer än 20 år som givit samma negativa resultat. I all annan verksamhet skulle man för länge sedan ändrat strategi. 

Hur har detta kunnat fortsätta?

De som är huvudfinansiär av svensk travsport hästägare och de som har travet som levebröd och bedriver företag i branschen travtränare och uppfödare, de har ingen makt att förändra travets inriktning och förutsättningarna för sin verksamhet.

Det högsta beslutande organ kallas fullmäktige, där finns 1.530 röster som har fördelats så att de mindre travbanorna i sporten tillsammans har 900 röster, de 4 stora banorna har tillsammans 280 röster och 7 basorganisationer 50 röster var (där ingår hästägare 50 röster, A-tränare 50, uppfödare 50, amatörer 50, B-tränare 50, ponnytravet 50, Travtränarnas Riksförbund 50. Motorerna i svensk travsport – hästägare, travtränare och uppfödare – har ingen makt. De har lika stor påverkan som ponnytravet – alltså ingen makt.

Hur kan det blivit så här ?

De som genomfört detta har överfört all makt till de mindre banorna och har sedan använt strategin att minska tilldelningen av prispengar och tävlingsdagar till de stora banorna och öka prispengar och travdagar på de mindre banorna. 

Man har också procentuellt ökat prispengarna mer för kallbloden än för varmbloden. Visst ska man satsa på områden och delar av sporten som är litet i dag och har förutsättningar att växa, men kriteriet för tilldelning av pengar kan inte vara att – är du tillräckligt liten måste vi öka prispengar och travdagar. De flesta hästarna ägs av ägare som bor i de stora befolkningsområdena och de största spelintäkterna kommer från spelare från samma områden.

Den här Robin Hood-strategin kommer inte ändras utan att ändra röstfördelningen. Kapitalet, hästkunskapen och där de stora spelintäkterna produceras har lika lite att säga till om som ponnytravet. Går det att ändra röstfördelningen genom diskussion eller debatt, eller krävs det man röstar bort nuvarande ledamöter i beslutande organ, eller krävs mer drastiska aktiviteter?

Dagens röstfördelning är ett förödmjukande 

Börja med att visa varifrån kapitalet kommer och var det förbrukas, man måste skapa en kunskap om intäkter och kostnader. Vem ger och vem får. Vem håller vi flytande som inte själv klarar av att ha travdagar utan andras kapital och intäktskapande. Då kanske man får insikt om att vi behöver de som hånfullt kallas miljonärsklubben och övriga som satsar stort kapital inom sporten, då inser man också att de stora banorna inte får sänkas till mellanbanor. Bort med Robin Hood, Jantelag och bytänkande.

Vi har topplistor som visar vem kör in mest och minst pengar. Nu måste vi ha en topplista för antalet röster och hur mycket området tillför kapital och hur mycket man förbrukar. Dagens röstfördelning är ett förödmjukande av sportens motorer: hästägare, tränare och uppfödare.

– Roland Nordström